FOTO: IBL
Jag ska vara ärlig och säga det med en gång: Det här handlar om en föreställning som får dig att skratta – men också att gråta. Lite konstigt kanske med tanke på att Nanette faktiskt hör till kategorin ståuppkomik. Men förmodligen är det just blandningen av fyndigheter och ren förtvivlan som är hemligheten bakom dundersuccén.
Vi tar det från början. Mitt i sommaren dök Hannah Gadsby upp på Netflix. Hannah är en australisk komiker, hon är välkänd på hemmaplan, och showen är inspelad i Operahuset i Sydney. Nanette, som föreställningen heter, har på kort tid blivit omtalad, tokhyllad och uppskattad världen över – och det med all rätt.
Hon tar med sin publik på en emotionell berg- och dalbana
Hannah, som är lesbisk, inleder med att skämta om sin uppväxt i Tasmanien. Hon beskriver, på ett både intelligent och dråpligt vis, hur det är att inte passa in i en konservativ och trångsynt miljö. Men snart kommer hon att vända upplägget mot sig själv och sin egen profession: ”Jag har byggt en karriär på självförakt och jag vill inte göra det längre. För ni förstår vad det innebär när någon som redan är i underläge nedvärderar sig själv? Det är inte ödmjukhet. Det är förnedring.”
Hon tar sedan med sin publik på en emotionell berg- och dalbana som inkluderar självhat, misshandel och våldtäkter. Historiska betraktelser från konstvärlden blandas med tvivel kring sitt eget yrke. Det är en hisnande balansgång mellan humor och ilska, mörker och ljus. Och jag lovar, du kommer att lyssna till varje ord och kanske, precis som jag, tycka att det är något av det mest gripande du har sett på scen.